När vinden vänder för att ge sig av längtar jag efter dig. I vinden finns löften om en framtid fylld av blåa himlar och darrande daggdroppar, om nyponrosor och mjuka lockar.
När solen går i moln och solens värme lämnar min kind fryser mitt hjärta till is och tårarna faller. Jag minns dina fingrar mot min hud, dina läppar mot min nacke. Lätt, lätt beröring.
Mina fingertoppar stryker över stenens skrovliga yta. Känner ditt namn under mina fingrar, och jag saknar.
Tankarnas vindlingar är omöjliga att förutspå, vad hjärtat vill tillkännage sätter handen på pränt. Från begynnelsen till slutet - mina skrivna ord
Visar inlägg med etikett Bara ord. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bara ord. Visa alla inlägg
torsdag 16 december 2010
fredag 21 mars 2008
måndag 3 september 2007
Tanke
För även om du sträcker dig
- över avgrunden mot dem -
når du ändå aldrig ända fram
- över avgrunden mot dem -
når du ändå aldrig ända fram
Etiketter:
Bara ord,
Betraktelse,
Dikt,
Livet,
Relationer
måndag 13 augusti 2007
söndag 12 augusti 2007
Betraktelse i dagsljus II
Under den tysta månens klara sken vandrar jag. Denna hemlighetstyngda dunkla skog har blivit mitt hem, trots att dess vindlande stigar alltför ofta leder mig vill. Jag känner förundran inför dess märkliga sätt att alltid visa mig nya, för andra förborgade, världar som dväljs i dess av mossa vävda matta, dess skymningsmörka tjärnar och dess ändlösa grottor.
Jag är lycklig här i det strilande ljuset i de sorglösa gläntorna, lyssnande till fåglarnas aldrig ändande kvitter. Trots de långa nätterna under månens silversken är jag aldrig ensam. Min skugga gör mig sällskap.
Jag är lycklig här i det strilande ljuset i de sorglösa gläntorna, lyssnande till fåglarnas aldrig ändande kvitter. Trots de långa nätterna under månens silversken är jag aldrig ensam. Min skugga gör mig sällskap.
Betraktelse i dagsljus I
Drömmer jag när jag vild rusar runt på ängarnas gräs, ylande mot den fulla månen när natten är som mörkast? Sover jag när jag dansar barfota på dimslöjorna i gryningstimmans första ljus? Väck mig inte då, utan följ mina spår, finn mig, gör mig sällskap...
On the shore of everything
Låt inte tystnaden eka tomt. Låt inte avgrunden bli större än bäckens porlande. Låt inte tankarna föra dig bort från din önskan. Låt inte den heta strömmen av lava och förnuft stoppa dina drömmar från att uppfyllas. Flyg över dem på vingar av månljus och vänners kärlek!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)