När vinden vänder för att ge sig av längtar jag efter dig. I vinden finns löften om en framtid fylld av blåa himlar och darrande daggdroppar, om nyponrosor och mjuka lockar.
När solen går i moln och solens värme lämnar min kind fryser mitt hjärta till is och tårarna faller. Jag minns dina fingrar mot min hud, dina läppar mot min nacke. Lätt, lätt beröring.
Mina fingertoppar stryker över stenens skrovliga yta. Känner ditt namn under mina fingrar, och jag saknar.
